Autism och ångest är skilda diagnoser, men symtomen kan överlappa och de förekommer ofta tillsammans. Autistiska personer har dock inte nödvändigtvis ångest, och det är viktigt att inte misstolka det obehag de ofta upplever i sociala situationer som ångest.
Därför är det viktigt att ha i åtanke att problemet kan handla om ett ångesttillstånd om ett barn eller en ungdoms funktionsförmåga inte förbättras trots insatser och hjälp för autism, eller om de visar tydliga tecken på ångest. Det är avgörande att upptäcka om det rör sig om ångest och identifiera vilken typ det är, för att kunna erbjuda rätt behandling. Vi får inte lämna ångesten utan behandling i tron att det enbart handlar om autism, eftersom behovet av stöd, hjälp och behandling då inte är detsamma.
En särskild utmaning är att personer med social ångest ofta uppvisar autistiska drag, och autistiska personer kan ibland felaktigt uppfattas som att de har social ångest när det inte är fallet. Dessutom är det vanligt att ha både social ångest och autism, särskilt hos tonårstjejer. Ungefär 15-30% av autistiska personer lider av social ångest, vilket gör det ännu viktigare att förstå och vara uppmärksam på dessa skillnader. Beteendet, svaren på intervjuer och formulär kan likna varandra, men de bakomliggande orsakerna och behoven av stöd skiljer sig åt.
Till följd av samhällets förväntningar och könsroller är pojkar och unga män en särskilt utsatt grupp när det gäller odiagnostiserad och obehandlad social fobi. Detta kan leda till känslor av skam, social isolering och i förlängningen en allvarlig påverkan på deras livskvalitet.
Det är lätt att förväxla eller missa en av dessa diagnoser, och det är inte möjligt att särskilja tillstånden endast via frågeformulär eller genom att träffa ett barn eller en ungdom 1-2 gånger. En fördjupad förståelse och analys av svaren är nödvändig. Om diagnosen inte är korrekt eller bristfällig kan det få allvarliga konsekvenser, eftersom rätt hjälp då inte ges, och barnet eller ungdomen inte får chansen att nå sin fulla potential.
Det finns flera gemensamma drag. Både personer med social ångest och autistiska personer kan ha svårigheter att ta kontakt med främlingar, undvika ögonkontakt, uppleva obehag inför stora sammankomster och känna en allmän motvilja mot sociala aktiviteter. I båda fallen kan barn och ungdomar dra sig undan eller uppleva starkt obehag när de ska inleda ett samtal eller ställs inför oväntade förändringar, särskilt när det gäller sociala aktiviteter.
Att förstå och hantera dessa symtom är avgörande för att kunna hjälpa varje barn eller ungdom på bästa sätt. Genom att noggrant utforska deras unika upplevelser och känslor kan vi anpassa stödet och se till att behandlingen verkligen möter deras behov – oavsett om det handlar om ångest eller andra symtom som kan förekomma vid autism.
Oavsett diagnos är alla barn, unga och vuxna unika och förtjänar förståelse samt en behandling som är anpassad efter deras specifika behov. Även de som delar samma diagnos kan ha olika upplevelser och behov av stöd.
Att få en korrekt bedömning från en autismexpert kan vara avgörande för att säkerställa att rätt insatser sätts in och att varje individ får den hjälp de behöver för att må bättre och utvecklas optimalt.